Ölands Fisk & Rökeri Bosön Kalmar Instrumentteknik AB
Core Construction Veresport

Prepare to fight and new working partners

26 juni 2017

Time flies. Wow. Cant believe its almost two month since my last fight and It feels like yesterday. And now Im booked on a new one coming up the 8th of July (this time) in the UK! My second professional fight. 


What to expect,
Ive been training very hard the last weeks, and still having a sparring camp training season lead by my trainer Luis Lagerman right know. Last week I hade almost 45 rounds of sparring training. Its good. Beside that I run a lot. Many times a week. I love to run, and I need to keep in weight. And I am also dieting to get in "the last" shape for my fight, and also the fight after. To weight a little less. My weightless is between feather lightweight and lightweight. 

The last weeks me and my (let me present Krister) photographer/communicate-manager/buisnesspartner in Sweden, have been working a lot to prepare and make great deals with the different companies, which is very interesting in what I am doing and my future carrier. Beside that Veresport is working for me in the UK. What I will tell, - if you and your company is one of those who also want to come onboard to stay before everything raise. Send an email to lucy@wildheart.se and I will help you get in contact with the right person. 

Anyway,
I want to present two new sponsors for a longer time. 

Welcome Waan Thai. A restaurant at St. Eriksplan in City of Stockholm, with fantastic tasty food. They are now going to help me big time. And perhaps (soon) you will find a photo about me in action on their wall in the restaurant. 


And Welcome Molind. (molind.se). It was a pleasure to meat Göran Molin, I guess we will work perfectly together in future. Big dreams, big plans. 



Quick changed date of debut and knockout round one

8 maj 2017

Ha, life can be so funny sometimes.


My planned professional debut should be on Al Siestas Show in Guildhall, Southampton now on friday the 12th. But last week we´ve hot problem with the Board of Control that did not give me allowed to do my debut in the UK. From the beginning we thought they would. So what to do?

My promoter Al Siesta and Manager Richard Farnan had to do work as a horse to find a show for me in another country to fight on, which been Poland last saturday in Elk. We got the answer friday morning and booked flights the same day. Richard from UK and me from Sweden met up in Warsaw, and then we had to travel by bus to Elk. We made it. 

The show in Elk was actually big, and televised (not my fight). It was good fighters on the card. I had the fight numer two against a Lituania girl, former amateur. I hurt hur a lot from the beginning and her trainer cancelled the fight. The thing is that I step into this ring knowing I had only one chance to be on Al Siestas Show - I had to knock her out at least in round number two, and thats because of a 7-days rule and its only 6 days between thoose fights. If you knock in two rounds you don´t have to count with the rule. 

So I put my mind of Iron on, not even nervous. Just did what I had to do. And then we went home. 29h of travelling to be in the ring this short, thats a part of a professional boxers life. I know what I am prepared to do. And I know what I want, and I know how I want to feel.

Let us now fight in Southampton in five days. Friday. Ive been looking forward to this. BIGTIME!

Thanks to Olof Johansson, Swedish Pro Commissions that believed I could make it, and given me the Fight Permit so quick! And thanks to Richard Farnan who travelled with me. To Al Siesta. To my trainers Richard Seifert and Luis Lagerman that makes me always ready. And big thanks to the journalists that writing many good things about me. Happy with that!

You are welcome to follow me on Facebook: Page Wildheart, or Instagram: LucyWildheart :)




Professional Boxing Debut 12may

2 maj 2017

Hi everyone,
I am so happy to say that everything is clear and there are now a date for my professional boxing debut. We are gonna take place the 12th of May in Guildhall, Southampton in the UK. The card will include a lot of titles, (WBC, IBF, WBO) and great fighters will show up.


At this time I work with Siesta Boxing Promotions (Al Siesta) and who is manage this fight to me is Richard Farnan. The Venue is going to be televised to over 80 countries, and perhaps even in Scandinavia for my sake. I am very thankfully for that, cause I know this is not happen to everybody - I am having som extra luck ;)

I will give Veresport Management a huge big thank for signing with me to promote my carrier and my fights and working the buisnesspart with me. So are my latest signing with CoreContruction that sponsor me and my debut the 12th May. 

I am also happy to say that my choice of gloves and boxingwear are #RIVAL and Im now inte the #RivalFamily to win beautiful and safe. Make sure to have a look on my fightwear. Good partner and sponsor. Thank you Russ Anber and MJ.

I would like to raise my coaches who has been training me for a long time to make this happen. And they are now making me ready to fight clean. Luis Lagerman and Richard Seifert. Richard Seifert is going to follow me this time to the UK and be in my corner together with Richard Farnan. 

I feel more than excited. I know that my lowest level is very high, and I have a lot to show the world. Step by step. So keep an eye on and we can have fun together.





Whats up

19 mars 2017

Kan man fråga sig.
Full rulle i vanlig ordning. Mitt fantastiska intensiva liv, och jag hinner aldrig ha tråkigt.

Som både dansare och boxare om dagarna präglas jag av träning i varierad grad. Det var länge sedan jag kände att jag fastnat på en platå, för just nu tonar min utvecklingskurva till shysstare nyanser, alltså att allting blir tydligare. Jag längtar varje kväll att få vakna upp till en ny morgondag och lära mig någonting nytt. Som ett litet barn.

Jag har spenderat tid i England och fått äran att träna med flitiga professionella och olympiska boxare. Träffat många nya människor i branschen både i Europa och Amerika. Vilket har öppnat mina vyer, mindset och möjligheter. Någonting är på gång. Var, när och hur är en annan fråga jag sparar till senare.

Om en vecka åker jag åter igen till England för att spendera 3,5v där. Förutom hemma så har vi planerad sparring i bl.a. Sheffield och hos några andra stora namn. Det ser jag fram emot, mycket lärorikt. Boxning handlar lika mycket om att studera det - som att utföra. Jag skulle nog vilja säga att det är de klokaste fightersarna som når toppen. Som i vilken idrott som helst egentligen. Hur som haver, förutom mängdvis av träning - så kommer vi (jag säger vi, för det känns så), att ha boxare på olika galor på helgerna. Jag gillar grabbarna i teamet där över, de tränare dedikerat och vet vad de vill med sin boxning. Vi har väldigt roligt och trevligt när vi tränar gemensamt. Richard F. gör ett bra jobb som både tränare och manager.

Keep up! :)









i min livsglädje

24 februari 2017

Jag brukar alltid säga, att om du har mått riktigt dåligt någon gång i ditt liv och tagit dig ur det på egen hand. Insett hur svårt det är, så vill du aldrig tillbaka dit. Om det är något jag önskar att fler människor på jorden och kring vardagen skulle göra så hade det varit att bli positivt energi sökande. Jag förstår inte längre hur folk kan må bra av att må dåligt, att de kräver någon typ av förståelse eller uppmärksamhet. Som de även får men inte är nöjda med. Det måste finnas något mera. Något sökande efter den där livsglädjen och lyckan att varje dag vakna med leenden på läpparna. 

Det har aldrig funnits i min värld att inte kämpa, eller att inte söka efter glädje, främst att må bra. Och jag har fått jobba så hårt i många tidigare år för att ändra mitt beteende som var då. Absolut att lite adhd begränsade mig, och därav har jag hittat min bästa medicin för att må bra - träningen! Med framförallt jakten på att må bra vill jag poängtera. Vad gör dig lycklig och vad gör dig inte lycklig? Det handlar inte bara om prylar (jag älskar värdefulla dyra prylar, därför jag inte har så många), - men dina tankebanor, människor i din omgivning (vem har sagt att alla som skriver till en har rätt att få ett svar inom samma dag, om det t.ex stressar en, vänner har inte bråttom). Jag älskar att gå emot strömmen, röra om lite i grytan då och då, jag kan gärna vara tankspridd, ful eller dålig på min egna bekostnad om det göra att någon annan lyser och vi kan lösa ett problem således och bli bättre människor båda två. Så länge jag är stabil i mig själv och kan glädjas åt även andra. Vilket jag önskar att så många fler människor hade kunnat komma till insikt med.


Således jag kan ta livet med en liten nypa salt och glädjas åt så små saker som möjligt. Så kommer jag alltid att kunna le eller skratta varje dag. Det händer så mycket i mitt liv. Varje dag. Jag ger och jag tar. På dansklasserna, i boxningsringen, med mina kära osv. Jag får så mycket komplimanger för min dansstil, personlighet och boxningkompetens - att jag känner mig så varm inombords att jag vill ge vidare min energi till andra, och det är en fantastisk känsla tycker jag. Hade jag haft oändligt med tid hade jag velat hjälpa så många människor som möjligt som inte mår bra, men man kan inte göra allt. Men något. 

världsmästarläger i västerås

8 februari 2017

Det är helt fantastiskt! Jag känner mig så varm om hjärtat just nu...


Helgen som var spenderade jag och Mikaela Lauren tre dagar i Västerås på träningsläger i samarbete med BK Rapid, en fantastisk klubb med känsla för "no-prestige" och ödmjukhet. Vi hade besök av två engelskor med sina coacher, båda var proffs och bra meriter på sina listor. Duktiga och framförallt flitiga boxare med härliga personligheter som jag klickade så bra med. Mikaela har tränat ihop med dessa förr. Vi blev ett kanonbra team och hade bra utbyte med varandra. 

Fem match-sparringpass i ringen på BK Rapid. Mikaelas Coach Wally coachade mig denna helgen, det är han som också har tränat Frida Wallberg. Allting fungerade. All min teknik jag övat på i så många år, min blick, min något mer proffsliknande boxningsstil, mina fötter, mitt hjärta. I många ronder satt allt på rätt plats. Det har jag mina tränare Luis Lagerman och Richard Seifret samt sparringpartners att tacka under den senaste tiden. Det som gör mig mest glad är att få höra från nya människor, att de intresserar sig för min boxningsstil och tycker att den är vacker, att jag rör mig som en dansare i ringen, att jag är pricksäker och varierad, snabb och stark. Det känns så stort för lilla mig...

Inte nog med att jag har träffat nya människor, så är jag tacksam för att Mikaela har dykt upp i mitt liv. En sann människa jag kan skratta ihop med, träna ihop med, som har samma driv och vinnarhjärta som jag har. Hon är riktigt smart. ...och ska givetvis deltaga i Lets Dance i år :)

Till helgen åker jag till Göteborg med Mikaela, sedan till Danmark för att sparra med Dina Thorslund, och där efter till London i tio dagar för att träna och sparra, då R ska ta med mig runt om på de olika boxningsgymmen och spännande platser. Det blir så pass att jag även spenderar min födelsedag där.










maratonvecka

15 januari 2017

Richard Seifert och jag, Kampsportstadion Stockholm.

Veckan som har gått har för mig känts helt fantastisk. Som en vän svarade mig efter sin frågeställning, "ja, just det, du väger mående i hur bra träningen har gått". Det fick mig att tänka.. att jag svarar ju alltid på frågan om hur jag mår genom att reflektera över hur träningen har känts. Visst är det märkligt, men samtidigt rätt logiskt. Mår man bra så tränar man bra. Men jag vill medge att jag är lite trött ikväll. Veckan som gått har jag haft 6st boxningspass (pads + fys + teknik + 57r sparring), 2 löppass (1 med fartleksintervaller), två moderna klasser, två balettlektioner, tre jazzklasser. Det är totalt en 18-timmars vecka.

Men det är ingenting emot nästa veckas maraton-timmar. Jag vill inte rekommendera att det är sunt för alla att leva så som jag gör just nu med så mycket träning jag har i mitt liv genom att satsa på två karriärer. Men för mig fungerar det tack vare att jag väljer bort mycket annat + att jag är duktig med min planering. Låt mig berätta hur nästa vecka ser ut, bara av ingen anlednings skull...

Måndag; 90min modern klass, 90min balett, 90min breakdance, 75min boxning teknik hos Luis, 2x60min moderna klasser på balettakademien.
Tisdag; 90min brudsparring på Stadion, 90min stepp, 90min street, 90min boxning (pads+sparring) hos Richard.
Onsdag; 90min modern klass, 90min balett, 90min jazz, 2x60min modernt/balett på balettakademien.
Torsdag; 90min modern klass, 90min jazz, 75min boxning hos Luis, 90min boxning (sparring + pads) hos Richard.
Fredag; 1pass löpning, 90min jazz, 90min balett, 90min street.
Lördag; 90min boxning på Kalvhagen
Söndag; (eventuellt 90min boxning/löpning), 75min tyngdlyftning Bosön.

Det råkar vara en 40h/v i princip. Allt är inte högintensivt, så det är ju bra. Jag är även noga med stretch och att sova ordentligt om nätterna, det är det viktigaste. Samt kosten. Logistiken kring kosten är också viktig och alla mina matlådor, smoothies, mellanmål är i princip redo för att bara packa ner. Nytt för den här veckan är spirulina och nässla som jag har i mina smoothies. Jag vet att det är bra för återhämtningen.


Jill Holmström och jag, Pancreas Gym Stockholm.


Patrik Alfredsson och jag, Kampsportsstadion Stockholm.

tillbaka till verkligheten

11 januari 2017

Danslokalen är mitt andra hem efter boxningsringen. Tänk er känslan att verkligen uppskatta ett golv, tycka om att känna hur hårt underlaget är men med lite svikt, kunna jämföra olika ytor genom att klämma tårna i. Att utforska rummet kan ha en så viktig betydelse i ett dansskapande. Att kunna variera sina plan, sina riktningar, sitt fokus för att hitta så mycket nytt på så många olika konstnärliga sätt som möjligt.


Jag är så tacksam att vara tillbaka i lokalerna och fortsatt utbildning med de fantastiska danspedagoger jag har. Katarina Berglund i balett, Maggie Broman i Jazz, Sophia Färlin-Månsson i modernt, Jonas Nermys i stepp, Ki Wöllner i Street och Fredrick Freeze Herranen i Breakdance. Att plugga dans på heltid med dessa meriterade lärare, som att klättra på guld. Jag har som målsättning att kunna ge allt på varje lektion, känna mig pigg och redo för varje ny morgon och låta mig inspireras av all kunskap jag får ta del av. 

I snitt har vi femton lärarledda lektioner på 90min vadera/v + 5 projekttider som är eget arbete. Det är många timmar och det kräver en viss koncentration för att hålla kroppen stabil och i trim. Ex. krävs det att man utesluter allt vad sena nätter betyder, fester, skräpmat. På plats i lokalerna behöver man se till att vara uppvärmd, mjuk, varm, avslappnad och mottaglig för konstant ny information. Det är det vi dansare gör och blir bäst på, maximal koncentration för att lyckas ta in nya rytmer, tempon, timing, steg och kombinationer på kortast möjligast tid. 

Jag har flyttat ihop med min bästa vän Jennie, som även går samma linje som mig. Hennes starka sida är baletten så hon hjälper mig mycket med den samtidigt som jag hjälper henne med styrka och kondition. Vi har skapat ett gemensamt instagramkonto där vi både latjar och dansar för de som tycker att vi är ganska roliga, vilket vi tycker själva i alla fall. Ha Ha. Vi finns också som ett seriöst dansteam på Facebook. Sök på Osynkoperat så hittar ni lite klipp m.m.

För att följa mig både i boxningsringen och på dansgolvet är ni även välkomna att följa mitt privata instagramkonto; lucywildheart, eller på facebook under min fanpage Wildheart. Sociala medier är inte riktigt min grej egentligen, men det är lite kul i alla fall, så länge jag kan inspirera någon eller få någon att skratta åt mitt seriösa och oseriösa liv.


Mitt hälsosamma år

9 januari 2017

Min start på detta nya året har definitivt varit värt alla timmarna. Från att jag blev väl omhändertagen under nyårsnatten av både nya och gamla vänner. Tills idag och dessa tio dagar har varit alldeles strålande.

Snö har vi behagats få lagom tills jag åter kom upp till Stockholm igen. Det lockar mig att springa alla dessa långa rundor i snön. I snön. Men att kylen biter så hårt har jag inte varit beredd på och gärna trotsar utomhus för att få komma in och krypa ner under sängen. 


Ordning och reda på det här kommande året. Hälsan är viktig för mig, jag blir bara förbannad om jag skulle bli sjuk. Tycker inte om att missa något i mitt liv. Så väl åkte jag ut till Gunnar, bästa bonden här i Stockholmsområdet. 13,5kg senare var jag så mycket rikare på äkta kött. Både från kon som gått i 45månader, från lamm och lite annat smått och gott. Det finns inget som slår riktig nötfärs, den söta doften när man öppnar förpackningarna. Som inte är fylld med antibiotika och dåliga produkter. Tack Lundby Gård! Nu kan jag hålla mig frisk detta året också.

Jag har även handlat hem hela apoteket. Dvs. elastiska gaslindor för att bygga nya knogskydd så jag kan slå hårt som fan, voltaren i nödfall, treo i nödfall, tejp, plåster och allt man kan tänka sig någon som dansar, tränar och boxas tjugofyrasju behöver. Vad jag ännu inte har är en så kallad "osthyvel" man hyvlar bort död hud på fötterna med. Jag lånade Andreas senast i Ronneby och halverade nästan stortåns storlek. Wow..

Ingefära, gurkmeja, lök, askorbinsyra, koltabletter, detoxte, lime, citron, kanel, chili, kardemumma, ägg, sjögräs, hallon, kokosolja, kokosflingor, smör, 100%kakao, eko kaffe och lite annat är också fullproppat hemma hos mig i vanlig ordning. Nytt för i år är en mixer jag har fått som gör det enklare att blanda alla godsakerna. Kokosolja brukar jag även tvätta bort smink med, smörja in kroppen och håret i. 

Bra kost, bra planering, bra träning, sömn och positivitet, något livlig tillvaro.
Ser fram emot ännu ett hälsosamt frisk och starkt år med spännande händelser.

I mina trianglar

30 december 2016

Snurrar runt i min triangel här i södra Sverige. Inte Skåne då dvs. Jag har min far åt Kalmarhållet till, min mor i Växjö och flera av mina vänner och en speciell i Blekinge. Den här julen har jag lyckats ha 3-4 veckor ledig tid och det har känts så bekvämt för mig. Jag har kopplat bort mycket av den något hetsiga vardagen som jag har, som förvisso annars är en hel livsupplevelse att utforska varje dag. Men det är skönt för mig att kunna träffa mina nära och kära såhär mycket på en och samma gång, jag tror det är tio år sedan sist. Tiden går för fort.


Att ha tid att hjälpa far på ett av sina företag betyder mycket för mig. Att kunna snacka pojkvänner med lillsyrran är också lika viktigt. Eller att kunna ta en lunch med någon som betyder en hel och som man träffar kanske två gånger om året numera känns så bra. Som att tiden står stilla när man inte höres.

Ett par dagar i Ronneby där hela min boxningskarriär en gång startade. Några träningspass på STAC och kommunikation i samband med Joakim Dettner, skapare och han som har ord ekandes i mitt huvud vad gäller för att lyckas med en elitkarriär. Att göra tyngdlyftningspass med bl.a Andreas på United Motion hos Jonny dagar före Nyårsafton så man känner sig oslagbar, och efter passen kunna krypa ner med mjukiskläder i soffan.

Springa runt med pappas hundar och somna i deras korgar, kela med min katt som numera bor med mamma. Djur är underskattat, sådan värme de ger en.

Jag kan inte svara på vad som är bäst av allt. Helheten. Att kunna ha tid och ro att laga en god sallad och äta den länge och bara slö snacka eller prata djupare dialoger med kloka människor. Min familj är mycket klok och på många olika sätt. Ibland kan jag känna att jag har levt tre liv i ett bara genom att ta in vad de förmedlar till mig. Enorm känsla att få leva med!

Enormt hög träningsmängd

22 december 2016

Vågar knappt säga det. Men jag räknade ihop mina träningstimmar häromveckan (aktiva timmar) inklusive all form av träning. (Boxning, Dans, Löpning, Tyngdlyftning). När man är inne i röran tänker man inte så mycket på det, och när mängden är så hög kan man inte börja fundera på Om det är bra eller inte, utan man får tänka mer kritiskt eller så. - Vad händer i kroppen, hur känns den, vad har jag lärt mig, hur mår jag i allmänhet, är jag sjuk, är jag skadad, vart har jag ont, kan jag ta omvägar, hur bra sover jag, vad äter jag. 


Jag brukar säga att efter en dags vila vet man själv om det, efter två dagars vila ser ens tränare det, efter tre dagars vila så ser allmänheten det. Jag kände mig faktiskt lite sliten rent kreativitetsmässigt i mitt huvud framåt december start. Jag kände att jag inte var "lika rolig" som jag kan vara, eller att jag ger bort något hårda konkreta svar på frågor. My bad.

33 timmar i snitt per vecka! 33! Det är en hel del. Men det handlar givetvis om att min heltidsutbildning i dans kräver sina timmar, vi har mellan 15-18 klasser per vecka. Tänk om man hade löptränat 33h på en vecka, det hade motsvarat 33mil.. tack och lov ägnar jag mig åt träning som driver mig att må bra, och som ger mig en bra blandning av det jag behöver i min satsning mot det bästa jag vet. Och kvalite. Jag har tränat med kvalite i nästan alla pass. Verkligen. Heja mig. Dansen ger mig både styrka och rörlighet till boxningen och vise versa. Jag har inte sprungit de maxade långloppen som jag gärna annars gör, men det är bra för mig. Att känna sig korvstoppad i benen när man sedan ska prestera i boxningsringen är tungt. Jag har gjort personliga rekord i både ryck och stöt under hösten även om jag hade önskat att jag kunnat utföra ännu fler av dem passen. 

Generellt har hösten varit enormt rörig för mig. Jag har haft flera gig och sidojobb, såsom diverse videoproduktioner som tagit en del av min strukturerade tid och jag har aldrig känt mig såhär ostrukturerad. Ordning och reda ska annars vara min grej! Därför längtar jag till 2017, då min planerade planering och viss fokus siktar mot en bättre riktning. 

Jag har på riktigt funnit mina kall, vet vad jag vill, hittat mitt team, och dem har hittat mig. Så se upp.. Det kommer bli kul på riktigt! För mig, och förhoppningsvis alla i min omgivning. Kärlek till alla som har varit med och stöttat mig i höstens kaos.


11 expressions a phoenix

11 december 2016

Ännu ett projekt avklarat. Jag är van vid att det brukar kännas så enormt tomt efter att ett projekt avslutas, när man är klar med jobbet och föreställningen tagit slut. Vimmel av känslor och oftast tårar till det. Det är trots allt otaliga timmar man lägger ner och delar av sin själ för att göra någonting rätt. Och det gjorde vi igår.

En dansföreställning tillsammans med Kulturamas dansare, projekt dans heltidslinje. Vi är elva stycken livliga själar i gruppen med helt olika livserfarenheter och attityder men ännu flera blandade utrycksmöjligheter som vi förmedlade i vårt dansande. Varje dans hade en meningsföljd och varje nummer olika uttryck.


Jag är speciellt stolt över ett nummer som min partner in crime och jag framförde som en duett på scen. Phoenix. Låten kommer från Lindsey Stirling och innehar stråkinstrument och mycket kraft. Numret började med att Jennie satt mitt på scenen med en blå ljusstråle i ryggen medan man hör en ljudfil med sju verser av en dikt som jag har skrivit läses upp. Efterhand kommer rök in på scen och Jennie reser sig som en fågel. En lampa tänds på mig som hänger i ett rep från taket av scenen. Där klättrar jag med två armar och låter benen spegla den andre fågeln jag är. Klättrar hela vägen ner och möter Jennie mitt på scen. Musiken startar och vi fäller ut vingarna som fåglar. Explosioner hörs och vi flyger och hoppar och gör en jävla massa piruetter. Ett något tekniskt svår koreografi vi har byggt upp som en hel scen. I slutet byggs det upp för en ny explosion och precis innan det smäller blir allt black och ljuden försvinner. Hela numret speglar sådana Jennie och jag ständigt har känt oss i våra liv. Från att klättra upp på berg, till att hamna i backen, resa sig ur askan igen och falla åter.. om och om igen. Ett rent hopplöst tidigare liv. Men vi lever på förhoppningar, mod och vilja. Att varje dag göra något bättre och bli bättre, både som dansare, (boxare) och individer.

Jag vill tacka våra fantastiska lärare som ständigt stöttar oss och ger oss material att tänka större och utforska alla ytterlägen i oss själva. Som ger oss självförtroende i vardagen att vilja bli bättre!


Humor förföljer

30 november 2016

Jag älskar humor, på riktigt, det är något som förföljer mig varje dag. Nästan som att mina öron letar efter roliga kommentarer eller ”fel” i vardagen som man kan göra parodi över eller på något vis skratta med i. Det är så ljuvligt att skratta. Inte åt någon på ett negativt sätt, utan med. Eller skratta åt sig själv, åh! Det är jag bäst på. Jag tycker på riktigt att även jag är ganska rolig ibland. Må vara ett sätt att finna inspiration till kreativt arbete.


Jag älskar att se folks reaktioner när man vänder på ordspråk, eller plötsligt byter dialekt, eller man använder sitt skådespelar-förråd och byter karaktär helt. Jag tycker om att göra folk lite oroliga i min närhet, för en kort stund, som att de inte förstår min reaktion, eller att dem verkligen förstår (tänk överdrivet). Ibland har jag även en förmåga att vara brutalt ärlig, vilket inte alltid omtycks, så man får gärna ta lite av det jag säger med en nypa salt - eller bara tänka, att jag är påstridig i mina ordval och i mina åsikter. Det handlar ofta om att jag gärna vill ha en reaktion tillbak och att någon ska tycka kanske tvärtom - för att vi ska kunna utveckla någonting. I förlägningen byter vi idéer och har ökat kreativiteten hos varandra. 
Allt blir så mycket roligare i livet med nyanser. Lite tough love och några nypor salt.. 

Familjen i första hand

26 november 2016

När jag står i ett vägskäl eller har en frågeformulering jag inte kan komma till punkt med brukar jag alltid fråga mormor om hur hon hade gjort. Min mormor dog för ett par år sedan. Direkt kommer alltid svaren till mig och känslan i magen får en behaglig vändning.

 
Jag skrev häromveckan att mina raggsockor har gått sönder och att jag önskade mormor hade unnat sticka nya till mig. Några dagar senare kommer min älskade kusin Enny upp för att göra sin praktik hos mig en vecka, och tar med sig ett par hela raggsockor som är stickade av mormors garn. Jag blir så varm om hjärtat och tacksam.


I måndags efter sista klass ringde telefonen och jag fick höra att min farmor dött samma dag. Det tog hårt och jag både grät och skrek av ilska. jag blev så ledsen. Farmor stod mig mycket nära. Jag har berättat händelser för farmor som ingen annan vet och farmor har alltid förlitat sig på mig. Det gör så ont på insidan. Jag har längtat hela hösten efter att åka hem tidigare i år kring jul för att få spendera mer tid med farmor, men nu är den tiden borta innan den ens kom. 


Min extra pappa Thomas som lever med min mamma, har fått problem med ena benet. (Kunde gått riktigt illa, amputera är inte kul). Så vid två operationer har läkarna på intensiv tid försökt lösa problemet. Jag hoppas nu att han blir bra igen och kommer må bättre än någonsin.


Min lillasysters kompis har tagit livet av sig. Då väljer hon att prata med mig. Vi har en speciell kontakt jag och min lillasyster. Jag älskar henne mer än någonsin.


Det jag vill säga med inlägget är, att jag längtar så innerligt efter min familj som håller hus där hemma i Småland. Både far och mor, på delade ställen. Mina syskon och släkt. Det är allt för sällan vi ses. Att komma ihåg, familjen kommer alltid vara där oavsett allt, vad som än händer. Det är den sista som överger en. Jag älskar er.



I min osynkoperade värld

18 november 2016

Det är regelbundet personer som lägger märke till och intresserar sig över huruvida mina dagar går ihop - hur dem ser ut. De säger också att jag är en enorm inspirationskälla till dem, och det är något jag mer än gärna är. När folk i min omgivning mår bra, då blir jag också glad.


Mina dagar är inte så enkla som man tror, men jag väljer inte att göra dem svårare än att jag med en balanserad utmaning klarar av dem. Med inställningen att jag enbart "leker mig igenom livet". Jag har insett att det är sådan jag lever som bäst och min rekommendation till andra. Man kan jobba hårt men ändå känna sig lekfull i vilket yrke det än är. 

Ikväll värker mina fötter ordentligt. Hm, jag har dansat på dem i 41h de senaste 7dagarna, tränat 5pass boxning, tyngdlyftning och kondition i anslutning till dansen. Det är brutalt mycket och absolut inte att rekommendera. Verkligen, det är nog bara idioter som tränar 50h på en vecka. Nåväl, det ger resultat också. Jag lär mig konstant trixa med kroppen, kasta mig bakåt för att landa i någon härlig snurrpiruett på knäna, till exempel. En aha-upplevelse för mig själv varenda dag. Kul för mig ;P 

Vad som kan komma på efterkälken är ex. matplanering, vilket kan landa på en lunch a tonfisk och surkål. Inte heller att rekommendera för någon som förbränner 3500-4000kcal/dag. Men med handen på hjärtat, efter ca 3-4år med den typen av lunch - avgudar jag fortfarande mitt val och jag äter hellre det än att stoltsera med vackra matlådor - helst direkt ur burkarna. Min frukost består alltid, sedan 5år tillbaka av en omelett a 4-5ägg och svart kaffe till det. Jag är en effektiv person, omeletten reder sig själv, jag duschar bara håret 1-2ggr/v, undviker onödiga konflikter med folk, jag har som ritualer om hur jag fungerar. Därför är det ännu svårare för mig om jag skulle träffa någon att dela vardagen i, det är en ganska lång process när jag redan är trygg och smidig i mitt liv. Men en dag lär jag ju givetvis få anpassa mig.

Ölands Fisk & Rökeri Bosön Kalmar Instrumentteknik AB
Core Construction Veresport